På en inofficiell utställning på kennel el Khyria i ungefär 1969 -1970 föddes idén till en borzoi förening. Afghanfolket som var där berättade om en nybildad Afghanring. Arvid och Berit som var där med sin unghund Ekhaga Irina tyckte det var en bra idé och beslöt försöka hitta intresse för något liknande inom borzoi. Så småningom lyckades de samla tillräckligt många intresserade för att bilda en Ryska Vinthundsklubben och Arvid blev klubbens första ordförande.
Första impulsen på kennel El Khyria i 1970. Arvid med Ekhaga Irina.
Carina Jansson var sekreterare och Claes Jansson var skattmästare, Dan Persson. Sonia Olesen och Gunnar Larsson från kennel Don Cosacken var med. Tidigt kom även Monika Wall, då Karlsson på den tiden och Lillemor Leifors och Conny Croneryd och Sickan och Lasse Jansson från Hyltebruk med. Det fanns flera som jag inte kommer i håg.
Under Ringens första tid var mycket av verksamheten koncentrerad till väst.
Det var inte så lätt att få igång en landsomfattande förening då borzoifolket var så spridda över landet och det blev många samtal. Min dåvarande arbetsgivare fick stå för de ganska betydande telefonkostnaderna men så småningom kom vi igång. Det var ganska fantastiskt egentligen.
1972 var en milstolpe; till det första årsmötet var Henry Zöller, Helga Ljungberg och Toll från SVVK inbjudna. Vi hade ansökt om att bli godkända som rasförening under SVVK något som godkändes.
Vi skapade en jädrigt fin logotype som användes flitigt, jag har fortfarande kvar en del material. Den logotypen har ersatts och det må vara hänt men det vittnar lite om brist på känsla för historien.
Arvid berättar att den nybildade föreningen hade många träffar och sammankomster, och att man också var tidig med lure coursing.
– I Kallebäck i Göteborg fanns en kapplöpningsbana där vi körde lure coursing. På bilden syns Dan Persson vid veven, det sysns att det var jäkligt tungt.
Efter att klubben de första två, tre åren varit ganska koncentrerad till Västra Sverige, började man så småningom nå ut till övriga delar av landet.
Vi hade ju ingen Facebook på den tiden men en tidning skrevs som trycktes med en handvevad stencileringsapparat. Runt ett långt bord där lades sidorna ut, och så sprang vi runt och plockade ihop sidorna till en tidning som sedan skickades ut till medlemmar. Det var roligt och brukade kombineras med knytkalas där var och en hade med sig sin specialitet.
Genom sitt engagemang fick Arvid Andersen mycket kontakter runt om i borzoi-världen, och han skrev bland annat i den amerikanska borzoitidningen The Borzoi Quarterly
Efter initiativ från honom och Lena Tamboer anordnade Borzoiringen den första internationella borzoikonferensen i Sverige 1981.
Jag tror Carina Jansson var en av dem som drog det tyngsta lasset vad gäller konferensen. Vi fick oerhört bra PR, det pratas fortfarande om hur bra den första konferensen var, minns Arvid Andersen. Bland annat beslutade man att arbeta fram en gemensam rasstandard för hela världen, något som följde med på följande konferenser ända fram till början på 2000 talet.
Utifrån den första internationella konferensen i Sverige bildades IBC, The International Borzoi Council, vars förste ordförande blev Arvid Andersen. Han är fortfarande medlem i IBC, och hedersmedlem i Borzoi-Ringen och han jobbar fortfarande för rasen.
Hans senaste projekt är The borzoi Encyclopedia, ett historiskt projekt där man kartlägger rasens historia från första början i Ryssland tills i dag och vidare in i framtiden. Det kommer att bli väldigt bra. Vi har många internationella medlemmar som engagerar sig!
Om han tänker 50 år tillbaka i tiden, trodde han då att Borzoi-Ringen fortfarande år 2021 skulle existera som förening?
– Det räknade vi med. Startar man en förening finns det inte någon tidsbegränsning, då finns den där. Vi hade ett väldigt bra samarbete med Vinthundsklubben redan från start och den svenska borzoistammen fick ett bra rykte tidigt som den burit med sig genom åren, avslutar
Arvid Andersen med Podjajka som veteran i 1981